Våga be om hjälp

”kan själv” sa alltid min syster till mamma när hon var liten. Inte behövde hon någon hjälp inte, hon kunde ju lösa allt själv – ansåg hon.

Att ett barn har ett stort ego eller är envis anses mest gulligt, dem är trots allt bara barn och mitt uppe i sin utveckling. En vuxen däremot med ett litet för stort ego eller ”stolthet” kan ibland verka lite konstigt, en person som aldrig skulle sjunka så lågt som att be någon om hjälp – oavsett om personen inte har den blekaste aning eller intresse i frågan. Detta medför faktiskt ett litet problem när det kommer till vad människor väljer att äta.

Det undgår nog ingen idag att samhället lider av en rad hälsoproblem i form av övervikt, fetma, sjukskrivningar och följdsjukdomar som dessutom kostar ofantliga summor pengar för skattebetalarna. Kombinationen av lättillgänglig och energität mat samt en tidspressad vardag står för en stor del av denna ”epidemi”. Men hur är det egentligen, är alla verkligen intresserade av kost och vad dem stoppar i sig?

Alla älskar inte matematik eller fysik, vilket är helt okej. Vi ”väljer” att inte utsätta oss för det i vardagen om vi inte verkligen måste räkna ut något i huvudet när vi handlar, då vi troligtvis använder oss av miniräknaren istället.

Likaså som att ringa IT-killen på Telia när routern krånglar är ingen big-deal för de flesta. Eller att bege sig till gymmet och be en instruktör om att introducera dem till styrketräning, eftersom man själv inte kan ett dugg om det. För de flesta är detta inget problem alls, man ber helt enkelt andra om hjälp med sånt som inte faller naturligt eller intresserar en tillräckligt nog.

Dem som inte älskar och är intresserade av kost då? Kan dem bara välja att inte utsätta sig för det likt matematik och fysik? Inte lika lätt eller hur? Vi utsätts konstant för reklam, snabbmat och erbjudande av att köpa 3 chokladbitar, betala för 2 när vi handlar. Mat är alla så illa tvungna att utsättas för – för att överleva.

Men hur kommer det sig då att de flesta inte skulle tveka med att ringa till IT-killen på Telia eller boka upp sig för PT-timmar på gymmet, men att ta kontakt med en dietist eller hälsocoach för att be om hjälp med sin kosthållning är istället väldigt ovanligt?

Hur kommer det sig att just kosten gör folk oerhört stolta och envisa när dem säger något i stil med: ”Kom inte här och säg vad jag ska äta”, ”Jag äter vad jag vill”…. Ja, den fria viljan är ett vanligt kort som läggs fram. Alla har rätt att äta vad dem vill. Men finns det inget konsekvenstänk alls? Tanke på framtid? I dagens samhälle syns åldersrelaterade sjukdomar redan hos ungdomar, som till exempel diabetes typ 2, där kosten har haft en väldigt stor inverkan.

Ger du dig på ett jobb som kräver att du behärskar matematik och fysikens alla lagar när du inte kan ett dugg om det? Tveksamt.

Varför tar sig alla då an kosten, som om det vore något självklart? Utan någon som helst vägledning? Det är ganska uppenbart att det inte alls är självklart för alla, långt ifrån faktiskt, med tanke på hur hälsoproblemet i samhället ser ut idag. Om alla hade varit intresserade och ”behärskat” kost, då hade aldrig ”quick-fix” dieter eller bantningskurer funnits på Aftonbladet – Ingen hade trott på det. Men så ser inte verkligenheten ut – Alla är inte intresserade av kost.

Hoppa därför ner från din kungatron, sluta var så envis och VÅGA be om hjälp, våga ha fel, våga fråga någon som brinner för kost och hälsa.

– Lev ett friskare och längre liv utan massa bekymmer.