Vecka 5

Som en vana så går tiden väldigt fort och jag har tyvärr lagt mitt fokus på helt fel saker. Jag har koncentrerat mig på de dåliga sakerna som hänt och inte riktigt stannat upp och njutit av de mindre sakerna som är bra och som jag egentligen uppskattar. Jag lät mig tappa fotfästet och satte mig i en situation jag länge jobbat på att hålla mig borta ifrån. När det kommer fler än en motgång i mitt liv så har jag svårt att prioritera rätt och backar istället för att jobba bort dem motgångarna. Något Anders då har lärt mig är att förbereda mig mer inför nästa motgång för det kommer alltid att komma fler. De behöver inte ens vara betydelsefulla eller stora men ända sedan jag kom till Göteborg så har jag blivit omtumlad av massa nya intryck, känslor och motgångar. Klart man då blir mindre mottaglig att ta hand om det och bearbeta motgångarna. Men att jag då får riktlinjer av Anders så känns det skönt att prioritera bättre.
Jag får alltid utvärdera hur jag reagerat på alla motgångar och kommer då på hur jag kan göra det bättre till nästa gång. Så det har jag uppskattat så mycket i denna perioden. Ibland behöver man stöttning med hjälp av kramar eller av råd. Ibland av vänner, familj och även sig själv. Det beror på vilken dag och vilket humör man är på.

Såklart vill man ju aldrig må dåligt eller ha dåliga dagar. Det är dock just det som är livet för mig. Upp- och nedgångar, motgångar, framgångar, lycka och sorg. Hade det varit smärtfritt hade man ju egentligen inte känt några känslor eller levt. Det är inte lätt att leva men det är inte så svårt heller.

Måste man vara positiv hela tiden?

Mitt svar på den frågan är att man måste egentligen ingenting. Det viktigaste är att man har med sig själv i varje beslut man gör, och varje gång det kommer en motgång. Det vill jag alltid ha med i mina tankar för att inte behöva överanalysera eller tänka negativt om mig själv.

Jag har svårt att vara positiv när det kommer en motgång, jag blir mer neutral. Jag vet om att jag inte kan göra något åt just den motgången just nu, men jag kan förhindra att den kommer igen. Hur gör jag då det?
Jag går som sagt tillbaka och analyserar vad jag gjorde innan det hände och när det väl hände och efteråt.

När jag för ca 3-4 veckor sen fick min värsta IBS någonsin så tänkte jag inte så mycket positivt om jag ska vara ärlig. Den veckan var jobbig och jag tyckte otroligt mycket synd om mig själv och tyckte inte att jag förtjänade det. Mitt på det hade jag problem med sömnen då jag vaknade flera gånger per natt. Jag vaknade och kände mig orolig. Även fick jag min första sömnparalys i samma vecka. De som själva har upplevt det vet hur mycket det tär på psyket och tumlar om en ordentligt. Det var mitt wake up-call! Nu var det dags att tumla tillbaka på mitt psyke och utmana mig själv till de nivåer jag ville upp till.

Vad kunde jag göra bättre? Varför tror jag att det hände? Hur går jag vidare härifrån?

De tre mest viktigaste frågorna jag ställer mig varje gång en motgång kommer. De senaste 6 veckorna har jag mött många motgångar och jag började tycka synd om mig själv igen. Aja baja!
Något jag inte skulle göra igen ju! Men ibland faller man tillbaka på gamla och dåliga vanor för att det var mest bekvämt när man ställs inför nya val och nya vanor att komma in i. Mitt psyke har testats till tusen de senaste 4 månaderna och jag är så glad att jag förstod vad jag höll på med och nu förändrar det. För mig var motgångarna stora för tillfället och blev allt större desto fler dem blev. Jag hann inte bearbeta klart den första innan nästa kom och knäckte mig lite till. Jag höll på att skada och klandra mig själv.

Hur kommer det sig att man skadar dig själv psykiskt?

Varför gör man det? Vad tjänar det till? Vem vinner på det?
Ingen som helst vinner på det. Man själv vinner inte ens på det i slutändan. Då är det verkligen inte värt det. Den bästa relationen jag vill nå upp till nu är relationen med mig själv. Jag har vänner och familj såklart men jag lever egentligen ett så himla bra liv och jag ska lära mig att uppskatta dem mer och även de små sakerna.
Många bäckar små som man säger. Bara att uppskatta att man andas och lever borde vara självklart. Men tyvärr ser man ibland bara de dåliga sakerna och tänker negativt. Så hur går man vidare från det?

Nya mål, nya förutsättningar

Det är väldigt viktigt att man försöker jobba så hårt man bara kan trots sina förutsättningar. Klart man kan tycka det är jobbigt när ens förutsättningar ändras och blir helt annorlunda. Då är det bra att vara förberedd.
Jag hade som mål för ett halvår sedan att gå ner i vikt för att må bra. Men det jag inte visste då var att jag inte litade eller trodde på mig själv så mycket som jag ville eller trodde från början. Jag tvivlade så mycket på mig själv att jag då skadade mig själv psykiskt och visste inte hur jag skulle gå vidare. Jag fastnade och behövde hjälp upp. Hjälp med att få mig själv på fötter, gå ner i vikt och må bra.

Nu ser det annorlunda ut. Väldigt annorlunda. Jag har ett psyke som heter duga men jag ska lära mig att styra det istället för att låta mig styras av mina tankar och känslor. Min IBS och stressen i mitt liv har jag låtit mig styra mig allt för länge så nu ska jag ta över kontrollen över mitt liv. Inget är som sagt omöjligt och jag måste våga för att vinna. Hoppa ut för den klippan och lita på mig själv att jag kommer klara det. Jag hjälper mig själv att komma upp varje gång.

Livet är dans på rosor. Ibland dansar man mjukt på rosenbladen och ibland snubblar man på taggarna. Det är livet för mig för jag har mött både delar.

Ta hand er och våga tro på er själva och våga be om hjälp om ni behöver. Det är alltid värt att jobba med sig själv och må bra!

//Louise