Att hitta tillbaka till sig själv.

Hjärnskakning, halsfluss, hjärnhinneinflammation, njurbäckeninflammation och ett missfall som tog hårt både psykiskt och fysiskt är hur vi kan förklara mitt 2017. Det var nästan så att jag skrattade i slutändan när jag behövde ta ännu en antibiotikakur för det kändes för otroligt för att vara sant. Vem har så mycket otur? Bit efter bit började jag tappa bort mina bra vanor och ersatte dem med ett beteende som när jag ser tillbaka på det idag antagligen gjorde hela situationen ännu värre men vem orkar tänka på hälsa och träning när hela världen rasar runt en?

Det värsta var nog tröttheten. Att vara så konstant trött hela tiden gjorde att under de tider jag mådde bättre orkade jag aldrig att ta tag i träningen som tidigare varit en vardag för mig. Jag var bara glad att jag orkade röra mig ner till ICA för att köpa middag. Jag kunde sova 14h i sträck utan problem och min bästa vän var TVN och en chokladkaka. Kortvariga belöningar och socker blev det som höll mig levande.

Jag hade alltid varit väldigt mån om hälsa och träning, framförallt för att jag enkelt går upp i vikt men också för att det hade hjälpt mig med min överskottsenergi jag haft under alla år. Så vad händer om man släpper alla bra vanor i sitt liv? Det självklara är att man går upp i vikt, men detta var inte mitt största problem. Det största problemet för mig var att jag tappade bort en sådan stor del av vem jag var, träningen gav mig en livsglädje som ingenting annat och kosten gjorde mig motiverad. När jag var mitt i allt jobbigt och ens favorit klänning inte passade längre kunde den lilla motivation man lyckats bygga upp försvinna helt.

Jag var i en ond cirkel som jag inte kunde ta mig ur vilket ledde till 10 kg plus på vågen och 10 kg tyngre i själen, det var dags för förändring. Det första att ta tag i var det psykiska och att faktiskt må bra igen, och det gör jag. Jag har ett otroligt jobb jag verkligen trivs med, en underbar sambo och framförallt: Jag är frisk! Nu när detta är i ordning behöver jag ta tag i ännu en sak som tynger mig och hindrar mig ifrån att vara trygg i mig själv, min vikt och hälsa. Därför har jag valt att vara med på denna resa med Skynda långsamt, för att dem fokuserar på att bygga långvariga vanor i stället för korta lösningar. Är det inte det som det handlar om? Att bygga upp vanor som du kan leva med och som när det kommer tuffa tider ligger så djupt inpräntat i benmärgen som att sova att det håller dig stark och levande även genom de tuffaste tiderna i ditt liv?

Dags att hitta tillbaka till Camilla 2.0